När Labans fru Rosanna hamnar i koma vet han inte hur eller om han kan hantera hennes plötsliga frånvaro och börjar istället låta en av hennes nallebjörnar ta hennes plats i hemmet. Men det dröjer inte länge innan grannen Sonja förstår att han slutat besöka Rosanna på sjukhuset och hon försöker då få honom att inse att han inte kan reagera som han gör och Laban tvingas sakta fram mot att antingen stänga in sig själv med alla jobbiga känslor eller acceptera det svåra som kanske väntar och möta tystnaden.

Det är svårt att acceptera tidens gång och man har alltid svårt att släppa taget om dem man älskar. Nallen och tystnaden kom till när efter att en underbar morfar gick bort efter en lång tid av sjukdom och lämnade efter sig ett enormt tomrum, inte minst för hans fru. Detta väckte mycket frågor som rör hur man egentligen hanterar någons bortgång och hur det skulle vara om man inte klarade av den plötsliga tomheten. Filmen är tänkt som en känslofylld tankeställare om hur lätt det är att låta ens negativa tankar och ångestkänslor ta för mycket fokus från en, hur gammal och klok man än blir.

Nallen och tystnaden gjordes med Stockholms Filmskola som medproducent och visades på Short Film Corner under Cannesfestivalen i maj 2012.